Hörneå bys hemsida www.becken.se
Håknäsmördaren igen
Ann-Katrin Lagnefeldt kommenterar
Håknäsmördaren är tillbaka på Becken-Webben igen, via hemsidans distansskribent Ann-Katrin Lagnefeldt. Både Redaktionen och Ann-Katrin har uppmärksammat att det blir ett författarmöte med Gunnar Sjöberg på Håknäs bygdegård den 22 maj. Arrangören är Håknäs Bygdeförening och man hoppas få respons av folk fr berörda byar. Det kan nog bli intressant. Alla är välkomna även om man inte är från byn - kommenterar Ann-Katrin.
Bild 1. Erik Axel Mikaelsson med makan Margareta Käck. Foto ur boken "Håknäsmördaren på Långholmen".
Håknäsmördaren var på tapeten i en nylig recension, och här kommer temat igen. Det är reflektioner som Ann-Katrin skickat till Redaktionen 2024-05-08:
Gunnar Engström, 2024-05-08
---oooOOOooo---
Håknäsmördaren igen
Oavsett var detta våldsamma dåd än skedde 1885 , i Håknäs eller Öre, så finns nu möjlighet att utreda detta närmare. Författaren kommer nämligen till Håknäs bygdegård den 22 maj. Denne hoppas på att bybor från Öre/Håknäs, kan skingra några dimmor om jag tolkat arrangören rätt.
Jag har funderat lite på Margareta Käck vars öde kunde ha blivit så mycket bättre i Stockholm. Där skulle hon ha tjänat som piga, ett slit i sig men säkerligen med bättre villkor än i Stavsjöholm och Öre. Kristina hade haft en svår barndom och efter svältåren på 1860-talet försökte hon skaffa sig ett bättre liv. Hon blev piga i en by några mil från byn där hon var född. Hon ville bort från föräldrarna som nu bodde i Stavsjöholm. Hennes föräldrar hade varit åtalade för mord men p g a bristande bevis gick de fria.
Fadern Lars Käck var misstänkt för att ha bragt en kvinna om livet; elvabarnsmodern och änkan Brita-Lisa Eriksdotter i Stavsjöholm, för att komma åt hennes hemman billigt. Makarna hade ett undantagskontrakt med änkan men hon envisades med att leva alldeles för länge. Käck och hans maka hade pratat en del om henne på bygden. Ett och ett lades ihop och de åtalades.
Domstolen kunde dock inte fälla Lars Käck pga brist på bevis men i Stavsjöholm var man övertygade om hans skuld, vilket även författaren Gunnar Sjöberg verkar vara.
Efter svältåret 1867 var Margareta redo att flytta söderut. Flyttbetyget var klart och Margareta skulle bara åka till Stavsjöholm och ta adjö av sina föräldrar.
Tyvärr får man väl säga, kom Erik Axel Mikaelsson i hennes väg. För nu blev det ingen Stockholmsflytt, hon gifte sig med Erik Axel 1872 och de bosatte sig först i Storfall och sedan när han fått jobb som kolare via Håknässågen, blev det torpet Gröningen på västra sidan av Öreälven mot Lillån. Resten är historia.
Det var således ett hårt öde som Margareta gick till mötes när hon mötte Erik Axel Mikaelsson, just den dagen hon besökte sina föräldrar innan det nya livet började. Ett öde som hon kunde ha sluppit om hon bara åkt iväg till huvudstaden lite tidigare eller underlåtit att ta avsked av föräldrarna.
Paret Mikaelssons hade fem barn. Modern fick ensam ta hela ansvaret efter mordet och barnen artade sig väl, trots sin hårda uppväxt. De fick flytta till annan ort men barnen verkade ha klarat sig bra. Yngsta dottern, Emma, farmodern till Gunnar Sjöberg hade en fästman Sven-Olof Sjöberg som emigrerat till Amerika och Kanada. Han tjänade pengar och ville att Emma skulle komma efter men hon ville vänta till föräldrarna gått ur tiden. Till slut skulle hon ta båten över Atlanten men med knapp nöd, undvek hon döden genom att boka av Amerikaresan med Titanic. Det valet lär hon ju inte ha ångrat, när hon i tidningen i april 1912 läste om den förfärliga förlisningen av fartyget, som hon skulle ha varit ombord på.
Det gick ju bra för Emma i alla fall, hon gifte sig med Sven-Olof som kommit åter till Sverige och de fick tre barn. En av sönerna, far till författaren Gunnar Sjöberg var den som till slut spräckte familjehemligheten och en Gunnar började fundera.
En annan som jag funderat på är sonen Erik Adolf och varför han återkom till Öre som vuxen. Dock gick det inte helt väl för honom även om jag inte kunde hitta något om hans öde i Sjöbergs bok, förutom att han nämns då och då.
Eftersom jag känner ättlingarna via byrelationer och släktforskar så ville jag veta mer. I dåtida församlingsböcker noterades allt om invånarna. Kyrkboken styrker att Erik Adolf gifte sig 1906 och flyttade till Öre där han blev torpare liksom fadern. Makarna fick två söner och Erik Adolf var även förman på Strömsörs arbetshem. Vidare framgår att Erik Adolf avled av sinnessjukdom 1939 efter att ha omyndighetsförklarats (Nordmalings församlingsbok, 1928-1938).
Bild 2. Sonen Erik Adolf Eriksson.
Yngste sonen var då jordbrukare i Öre och dennes ättlingar har därefter varit bosatta i trakten.
Fotot på Erik Adolf finns i en bok, ”Västerbotten i porträtt och bild 1927”, som är omnämnd i en Nordmalingsgrupp på Facebook. Under fotot står att Erik Adolf var föreståndare på Strömsörs arbetshem men enligt kyrkboken var han förman på Strömsör.
Som jag förstått det är boken en slags reningsprocess. Det ska bli intressant att höra Gunnar Sjöbergs egna ord om boken.
Ann-Katrin Lagnefeldt, 2024-05-08
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se